Så som man inte får tänka

Det absolut bästa med det som redan har hänt är att det inte går att påverka. Det absolut sämsta med det som redan har hänt är att det inte går att påverka.
 
Inte kan det väl vara många människor som går runt på jorden idag och är helt och hållet nöjda med alla val de någonsin gjort i sitt liv? Visserligen så tror jag ju att det handlar om olika former och typer av ånger beroende på vilka egenskaper man har som person, men i vilket fall så kan man dra slutsatsen att i stort sett alla människor gjort saker som de i efterhand ångrat.
 
Det finns saker som jag önskar att jag hade gjort annorlunda tidigare (och som jag försöker bli bättre på nu).
Som att pressa gränserna, till exempel. Varför ska man stanna i en safe zone hela livet? För att det känns tryggt? Det enda sättet att få den trygghetszonen att expandera är ju genom att man testar sig själv, och när man får en möjlighet att göra det så ska man ta vara på det tillfället och inte låta det passera med risken att gå miste om något. Sedan önskar jag att jag var bättre på att ta tillvara på saker i mitt liv. Att jag kunde uppskatta tidsperioder, platser, upplevser och människor runt omkring mig mer istället för att bara se tillbaka på det i efterhand och inse att jag inte alls gjort det i så hög grad som jag borde.
 
Mest av allt ångrar jag alla gånger som jag inte kunnat stå upp för mig själv och/eller andra, för känslan av svaghet blir påträngande när jag tänker på allt som hade kunnat vara annorlunda idag om jag gjort det.

Namn:
Kom ihåg mina uppgifter!
Mailadress (ej synlig på bloggen):

Blogg/hemsida:

Your message from the dark side: